Öppen forskning och vetenskap 2020

Jag har haft fördelen att arbeta i en bransch där detta besvärliga år inte åstadkommit så mycket problem, snarare har takten och produktiviteten ökat. Forskningen har varit i brännpunkten och datahanteringens betydelse har fortsättningsvis blivit allt tydligare. På CSC har vi lagt om verksamheten på så sätt att jag nu har en egen verksamhet för forskningsdatahantering. Vi har under året också omstrukturerat våra tjänster för forskningsinformation och forskningsdata. Vi har bland annat satt igång ett kompetenscenter och ett kollegialt nätverk för professionellt datastöd samt förnyat materialet för forskare. 

I takt med att medicinsk data och annan data med personuppgifter kommit allt mer i fokus på grund av att dessa behöver mera tjänster har också utvecklingen gått allt mer från öppna data mot att försöka leva upp till god datahantering överlag, det vill i praktiken ofta säga FAIR principerna. Dessa har jag jobbat intensivt med att föra fram och implementera både på europeisk nivå, där jag ansvarat för ett arbetspaket inom FAIRsFAIR ,och på nationellt plan, där vi producerade en handledning för forskningsorganisationer för att stöda dem i att ta i bruk beständiga identifierare. Också mycket annat intressant är på gång då det gäller de beständiga identifierarna. Troligen blir vi tvungna att uppdatera materialet snart, men samtidigt kändes det otroligt viktigt att få ens vissa grundsaker spikade. De handlar verkligen om att skjuta mot ett rörligt mål, men man måste våga stegen på vägen ...

Inom EOSC har man också enligt mig gjort mycket stora framsteg både gällande organisation och konsolidering och gällande interoperabilitet. Det är roligt att se att en av dem som går i bräschen när det gäller FAIR implementering är EOSC Nordic.

Pandemin har verkligen främjat öppenheten inom forskningen på ett glädjande sätt. Kring 180 000 vetenskapliga artiklar har publicerats om COVID, de flesta av dem open access.* Ett annat område som verkar vara starkt på kommande är forskningens reproducibilitet, vilket innebär än mer omsorgsfull datahantering samt arkivering och bevarande av koder, protokoll och modeller. Jag ser mycket fram emot den kommande utvecklingen inom detta område.

Personligen var jag också mycket glad och nöjd över att jag fick vara med i den open access bok som utkom om digital historia nu i december.

Inför julen 1920 i Helsingfors

Holmgrens begravningsbyrå måste ha varit ett av de äldsta företagen i staden, länge skött av en kvinna. 

Antiförbudsföreningen höll möte och jag kollade lite in vem som var aktiv där 

Posten i staden har verkat på olika adresser. Det krävde en del rotande att hitta något, men sedan fann jag riktigt roliga historier.  Länge tog det innan man fick det nya Posthuset.

Albert Holmström fanns det två av, med var sin business.

Oroligheterna i Ryssland ledde till en ström av flyktingar. 

Runt staden växte vid denna tid nya villastäder, bland dem Botby. 

Visste ni att Eliel Saarinen hade ritat en kyrka som länge stod i centrum av Helsingfors? Läs om Emanuelskyrkan. 

Bland stadens gallerier är Salon Strindberg känt, men det fanns i början på Alexandersgatan. Jag hittade till och med några bilder därifrån. 

Fiske har förstås varit en viktig näring i staden från början, men fiskarna har lämnat förhållandevis litet spår i arkiven.  En notis om stadens fiskaregille väckte därför min nyfikenhet.

Biografen Edison, som någon kanske minns, har en lång och spännande historia. 

En annons om en ny skoaffär, fick mig att ta en titt på Elantos historia i staden.

Kaniner var tydligen högpoppis som husdjur 1920. 

Hugo von Heideman hade tydligen ett musikpris uppkallat efter sig, men vem han var kände jag inte till. 

Hilma Liiman för mig en doldis, men tydligen en betydelsefull person för  finländsk kultur med verkningar än i dag. 

Stadens slakteri var svårt att hitta! Men slutligen hittade jag både karta och bild. Och lite personhistoria, förstås.

En efterkonstruerat reportage från en av de tidiga Självständighetsdagsfesterna. Mycket Sibelius, men även annat intressant.

Julgransljushållare är förstås en förnödenhet, men tillverkaren av dem avslöjande en intressant industri i stadens hjärta (numera ...).

Och sist men icke minst några ord om Svenska teatern och finlandssvenskan. 

Nicken Rönngren.
Början av hans karriär som teaterchef berörs i min tråd.