Grekland

Efter bokhandelsbranschen tänkte jag nu ta itu med följande stora, komplexa problem och erbjuda lite egna synpunkter. Det handlar egentligen om samma metod: att skifta fokus från enbart ekonomiska frågor till en aningen mer nyanserad bild. Jag tror nämligen bestämt att det ger mer hållbara resultat. Det kan ta lite längre tid och ekonomiska utmaningar försvinner ju inte heller, men när en rent ekonomisk handlingsmodell gjort att man kört i väggen, borde man kanske se till helheten och göra lite grundligare analyser av vad man håller på med, i stället för att panikera. Jag ser att orsaken till att man råkat så illa ut är just att man beaktat ekonomin, som är enkelt mätbar, som den enda relevanta aspekten och som ett direkt mått på resultat. Det säger sig självt att pengar inte ett till ett säger särskilt mycket om kvalitet eller hur väl något fungerar. Det finns alltid också andra effekter av och aspekter på en verksamhet.

Det började egentligen med att Torsten Fagerholm i Affärsnätverket Forum (man måste gå med för att kunna ta del av diskussionerna) startade en Greklandsdiskussion, där man ganska snabbt kom in på frågan om det korrumperade samhället, där folk inte tar ansvar för den gemensamma, det vill säga offentliga, ekonomin. Eftersom den är korrumperad, vill jag tillägga. Att då stämpla hela samhället, inklusive alla eller en stor del av människorna i det, som ruttet, är ju nog både orättvist och farligt.

Framför allt är det inte konstruktivt. Jag är inte väldigt insatt, men jag läser berättelsen om Greklands situation ungefär såhär: Efter att skrupellösa långivare (utan att anse sig behöva ta någon risk) utnyttjat möjligheten att ge ändlösa krediter till korrupta tjänstemän (som lyft lånen utan att själv ta någon risk) har man kommit i en situation där det är omöjligt för den grekiska staten att betala sina skulder inom överskådligt tid om någonsin. I Europa har man vanligen i sådana lägen avskrivit skulder, vilket man också nu redan delvis gjort.

Grekland har trots det lyft mera lån hela tiden för att kunna amortera (av ECB till ECB!!??). Man på detta sätt kunnat ställa villkor på grekerna, som har fått betala ett högt pris för att de inte lyckats fixa korruptionen i tid. Medicinerna är slut på sjukhusen och pensionärer lever verkligen knappt. Grekisk egendom säljs ut till internationella företag, det kräver fordringsägarna (är det konstigt att det funnits kortsiktiga intressen inom EU att driva på eller inte bromsa situationen?). Hur som helst kan man förstå att måttet började vara rågat för många människor i Grekland: hur mycket ska vi lida och betala för andra människors snikenhet? Efter månader och år av nedskärningar är det inte oväntat att en vänsterregering som pläderar för rättvisa och "rim och reson" vinner valet. I EU uppfattas detta som orealistiskt bråkande, medan många greker sannolikt nu har en regering som de kunde vara lojala med.

För vad vi behöver är väl att man i Grekland får till stånd ett styre där folk upplever det rätt, rimligt och meningsfullt att rösta och betala skatt? Eftersom man ändå inte under överskådlig tid kommer att kunna betala sina skulder, borde man inte då, också från EU:s sida, fokusera på förändringar i förvaltning och kultur? Jag misstänker att uppställningen nu, då skattepengar i stället för till korrumperade tjänstemän flyter till "tyska banker", inte alls främjar ett läge där man kan få till stånd en välfungerande offentlig sektor och ekonomi. Åtminstone i media talas det nu bara om vilka skatter som ska höjas, vilken egendom som ska säljas ut. Inte ett jota om hur man kan få sjukvården på fötter så att det inte blir ännu större bitterhet och mera kostnader, eller hur folk ska motiveras att betala skatter. Man borde se till att ansvariga ställs till svars för att undvika att liknande saker fortsätter i andra länder. Man borde diskutera tillsammans hur man kan skapa en öppen och transparent förvaltning, som upplevs som rättvis.

Personligen anser jag man borde göra det först, eftersom man har möjlighet att göra det. Europeiska unionen och euroområdet borde alliera sig med de vanliga grekerna. Dags att vara good guy. Pengarna kan vi diskutera sen.

Rädda Akademen

Personalen på Akademen verkar vara nöjd med den nya ägaren, Bonnier Books. Bokhandeln har fortfarande ett starkt varumärke även om det, liksom Stockmann, tappat en del i anseende under de senaste åren. Min känsla är att stamkunder tappat i förtroende. Man är inte riktigt lika nöjd med servicen som förut och inte heller med sortimentet. Och det beror inte bara på konkurrens och omvärldsförändringar. I längden kommer detta att göra att varumärket tappar mycket i värde. Vad kunde alltså den nya ägaren göra för att rädda den anrika Akademiska bokhandeln?

Vad som nu skett i och med affären som förverkligas i höst, är att Akademen som företag helt bytt kontext. Från att ha varit endast en återförsäljare, är man nu en del av en stort vertikalt integrerad koncern. Det öppnar nya möjligheter. En nyckel i räddningsoperationen borde vara att rädda varumärket: kvalitetsbokhandeln Akademen.

1. Lägg ner eller integrera webbbokhandeln med AdLibris. Trots att Akademen var rätt tidig (1999) med att grunda webbokhandel, missade man konceptet på det typiska sättet: man gjorde och gör samma sak på samma sätt som förr, men digitalt. Bokköp på webben ska innebära snabb leverans och förmånliga priser tack vare effektiv logistik. Det finns hos AdLibris, som också börjar vara ett tillräckligt starkt varumärke.

2. Kvalitetsbokhandel innebär, enligt Rasmus Fleischers goda definition, en bokhandel vars utbud och skyltning grundas på en självständig bedömning av litterär kvalitet -  i motsats till bokhandelskedjorna, där det går ut centrala direktiv om vilka böcker som ska marknadsföras. Akademen är en kedja och man ska förstås utnyttja skalfördelar vad gäller inköp och marknadsföring. Men jag menar att orsaken till Akademens tidigare framgångar och goda anseende ligger just i att den förr i praktiken fungerade som ett konglomerat av små specialbokhandlar under samma tak med ämnesansvariga avdelningschefer som ägde stor sakkunskap och frihet att köpa in böcker enligt eget gottfinnande. Det gjorde det möjligt för kunder att botanisera på riktigt, på ett sätt som inte heller är möjligt på webben.

3. Värna om substanskunskapen. För att kunna köpa in böcker behövs djup sakkunskap och brinnande intresse och gott ledarskap i form av tillräcklig frihet. Se gärna till att inköparna och de fysiska avdelningarna har nära kontakt och låt de avdelningsansvariga sköta huvuddelen av urvalet. Låt dem resa på bokmässor och få tillgång till internationell expertis. Se till har de har hög utbildning på sitt område! Högre högskoleexamen är inte en dålig idé, men dessa personer måste lockas med ett självständigt arbete som ger dem glädje och tillfredsställelse. De måste känna att de har kontroll och att administration, inköpsfunktioner etc är stöd- inte kontrollfunktioner. Anställ en trädgårdsmästare för trädgårdsböcker, en arkitekt att ansvara för arkitektur, en konstnär för konstböcker, en poet för att sköta lyriken … Se till att dessa människor också kan kundservice och finns tillgängliga på avdelningen, att de rör sig bland kunder och annan personal. Se till att det finns ordentlig kunskapsförvaltning. Jag anser detta är en av de viktigaste orsakerna till att man tappat anseende: det är i dag ofta svårt att hitta överraskande, udda och intressanta böcker på ett område man själv är inläst på. Det verkar som om inköpen sköts väldigt schablonmässigt och inte sällan missar man. Risktagningen blir större, inte mindre, då man styr mer centraliserat och längre från kunderna. Att kunna diskutera substansfrågor ingående med försäljarna idag lyckas inte så bra heller i dag. Personalen borde vara experter som kunderna gärna vänder sig till.

4. Se till att det finns nära samarbete mellan de avdelningsansvariga och deras referensgrupper. De måste få nätverka och ha mycket kontakt också på arbetstid, så att de vet vad som på riktigt är aktuellt och på gång i deras kretsar. Låt dem och deras kontakter ordna egna evenemang i Akademens utrymmen, också mindre insiderevenemang på avdelningarna. Fixa nödvändiga interna tjänster och utrustning för detta. Soffgrupper, stolar, skärmar osv. Och självklart: utnyttja egna kontakter inom koncernen och se till att internationella profiler uppträder.

5. Ändra synen på lagret så att det motsvarar en kvalitetsbokhandel. Sänk kraven på omsättningen av lagret som helhet. Tack vare den vertikala integrationen har man nu förhoppningsvis mod att göra detta. På Akademen har man på ett förödande sätt gått "från kampanj till kampanj". Akademens väldigt starka ställning gör det möjligt att förhandla med (de andra) förläggarna så att man kan ha vettiga kampanjer, men det behöver inte betyda att alla böcker behandlas på samma sätt.  När man på Foyles sent omsider efter ganska många decennier inventerade sina böcker, hittades i hyllorna böcker som funnits med nästan från grundandet. Det är sådant som gör en bokhandel spännande och intressant. I synnerhet måste man för trovärdighetens skull se till att grundverk inom alla viktiga områden finns i hyllan. Fundera alltså på detta med klassiker. 

6. Tammi har en tradition av att ge ut klassiker. Kunde Bonnier ta upp tråden och se till att vi får det också på svenska? Det är katastrofalt svårt att få tag på klassiker i dag på svenska. Gör man utgivningen som pocketböcker har man en given kanal inom koncernen. Med stark, gammal förlagsverksamhet i ryggen borde rättigheter mm kunna avklaras vid behov förhållandevis enkelt. Tänk månadens klassiker. Som man inte låter ta slut i hyllan i en enda Akademisk bokhandel. Att samtidigt göra dem till ljudböcker kunde vara smart. Man bör se till att det finns en tillräckligt stark kategori grundverk och klassiker som kan köpas direkt för att vara en trovärdig kvalitetsbokhandel. 

7. Kasta ut Starbucks så fort som möjligt. Det var antagligen en paniklösning att ta in dem, när försäljningen och omsättningen kraschade, men det skadade Akademens varumärke illa. Öppna i stället t ex en espresso-print-on-demand i kombination med tidskriftskafé. Bygg det till ett snärtigt kafé där trendigt folk kan sitta och arbeta och se till att också där kan ordnas evenemang. Se Akademen som en kontaktyta med ett visst viktigt kundsegment och som en marknadsföringsgrej. Ställ alltså inte för hårda krav på avkastning, utan beakta att det är en del av en koncern. Genom att jobba med saker som print-on-demand tillsammans med kunder, kan man ta upp svaga signaler.